Använda filosofin

Att filosofera hegelianskt förefaller mig handla om konkretion och befrielse. Det är ett filosoferande som ska befria genom att tänka i termer av förverkligande. Befrielse och förverkligande går hand i hand. Om man bara ska kontemplera verkligheten är Hegel inte så intressant, då är Schelling och andra filosofier mer användbara. Men om det är direkt och konkret frihet som gäller så fungerar det hegelianska.

Man börjar med att se NOUS, alltså det fundamentala förnuftet som kontrollfaktor för allting. Allt som sker i verkligheten är redan styrt av detta nous – ungefär som Anaxagoras tänkte. Men detta nous konkretiserar sig på obegripligt många sätt – delvis som materia, delvis som mentala händelser, delvis som gudomliga inspirationer och inkarnationer. Men allt som kan säga sker eller vara verkligt är konkretiseringar av det yttersta förnuftet. Det som ännu inte konkretiserats är på väg att bli det därför att befrielse är den primära principen för nous. Ingenting vill stanna kvar i ett potentiellt tillstånd. Allt är projekterat som konkretion av nous, det första förnuftet. Allt vi kallar förnuft eller känsla eller historia är endast olika grader och intensiteter av nous i konkretisering.

Detta betyder för den som filosoferar befrielse i sig. Konkretion pågår under själva filosoferandet. Friheten tar sig uttrycket i dennna filosofiska aktivitet.

Därmed är nous också politiskt och socialt. Allt som sker i världen är ingenting annat än konkretiseringen av befrielsen. Nationer och individer är underkastade samma logik – befrielsens logik. Det som ser ut som konflikter och motsättningar är just utformandet av denna frihet. Den som ser bakfall eller omtagningar eller misslyckanden i det politiska händelseförloppet förstår inte hur skeendena är strukturerade av nous. Ingenting kan ske i onödan, för då skulle det aldrig uppträda. Varje konflikt, varje mostättning, varje opposition vi ser i politiken eller det sociala livet är just nous i utveckling av sig själv. Konkret frihet är alltid en process i det vi uppfattar som konflikt och krig.

Den som beklagar oro eller kaos i det som ständigt sker i världen, ser inte hur nödvändigt allting sker. En lugn kultur som saknar motsättningar är på väg att dö och försvinna. Arkeologin visar oss hur otaliga högcivilisationer gått under genom att den levande konkretionen redan ägt rum, formen är nådd och behövs inte längre. Nya motsättningar träder fram och ersätter det gamla döende lugnet med vital historia. Nous förverkligar sig med färska händelser och ny teknik, nya språk och nya attityder. Det är en ständig oro som är platsen för nous att utvecklas genom.

På det individuella planet gäller samma förutsättningar. När oro uppstår betyder detta att nous, anden, vill utvecklas. Det är inte ett felaktigt tillstånd eller ett bristfälligt tillstånd. Den som har tråkigt eller blir deprimerad har fått tydliga signaler från nous att en kreativ opposition är för handen. Friheten kräver detta som sin handlingsenergi. Därför säger man ibland till barnen: det är bara bra om du har tråkigt ! Det leder dig till utveckling, konkretion, befrielse ! Detsamma borde vi säga till oss själva när det är för lugnt – gå vidare! Konkretisera mer andlig frihet! Alternativet är att dö undan för andra att agera.

Kristendomen är den religion som enligt Hegel först födde denna frihet till världen. Orientala religioner stannade vid friden i det icke konkretiserade. Likadant gör romantiska filosofer som Schelling. De ser ett fall uti varat där det potentiella förlorar sin värdighet.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s