Den materiella världen

Det finns ingen materiell värld men det finns en konkretisering av andens tänkande som vi beskriver som materia. Typiskt för materiellet vara är dissipation, den förgås, den finner frihet i att upplösas. Den är sammansatt och därför faller den ständigt isär. Den genererar sig organiskt eller nybildar sig icke-organiskt men är ett tänkande som förlorar sig i frihet.

Det andliga tänkandet går i motsatt riktning. Det befriar sig genom att lära känna sig själv. Friheten finns i centrum, i en inåtgående rörelse, ett självmedvetande. Medan naturens tänkande känner sig genom att falla isär, ombilda och återbilda, känner sig andens intelligens i människan genom att fokusera in mot sitt eget tänkande.

Det innebär att alla objekt runt omkring oss endera är tänkande utfört i människans artefakter – hus, vägar, tekniska föremål, symboler, institutioner, mentala representationer, språk – eller tänkande i naturens materiella form – växter, djur, hav, berg, mineraler, gaser, fotoner, ljus, ljud, dofter, smaker osv. I alla dessa naturliga föremål ser vi konkretiserat tänkande genom naturlagar, kemiska lagar, lagar för det fysiska ljuset, lagar för gravitation osv. Naturvetenskaperna beskriver hjälpligt dessa naturliga händelser i andens tänkande och gör det mänskliga tänkande kapabelt att hantera naturen på ett ännu ytterst begränsat sätt.

Materien är i skenbar motsättning till människans intelligens men uttryck för samma identitet – nous. Detta ursprungliga och gudomliga förnuft lär känna sig själv genom natur och kultur i en uppåtgående konflikfylld process som arbetar med ett enda mål – befrielse, frälsning.

I konkretionen av anden – nous – uppstår det vi känner som begär och passioner. Historien är ett hav av sådana passioner och starka kämpavilliga begär. Även när dessa ter sig låga och primitiva och något vi skäms för, fungerar de nödvändigt som en generell strävan efter frihet och självkännedom. När tillfredsställelse uppnås dör begäret eller passionen undan. Sedan väcks samma process om och om igen. Schopenhauer insåg hur begäret aldrig tillfredsställer någon på ett permanent sätt. Men han såg inte hur andens historiska projekt nödvändigt måste driva just denna repetitiva process för att låta världen så småningom komma till frihet.

Tanken fungerar som ett begär. Den hungrar efter tillfredsställelse och dör undan tillfälligt när denna är uppnådd. Många tenderar till att nedvärdera tanken på grund av denna finita karaktär på tillfredsställelsen, liksom de nedvärderar begären och kallar dem primitiva eller låga eller fåfängliga. Men om de sker så sker de nödvändigt i andens process av självkännedom. Begär ingår i fältet av motsättning, posivititet, begränsning, negerande och upphävande för att nå frihet på ett högre plan. Tanken är negation liksom materiens sammansatthet är negation. Varje del i sammansättningen faller isär och negerar formen som de deltog i under en viss tid. Tanken negerar på samma sätt verkligheten genom att begära sitt tankeobjekt, uppnå det genom konkretisering, tillfredsställelse och bortdöende.

Varje händelse i den materiella kroppen är andens process, liksom varje händelse i den politiska världen motiveras av frihet – även om de enskilda individerna är omedvetna. Liksom kroppen är omedveten om vad ett begär syftar till bortom det begränsade objektet för begäret, är ofta människor omedvetna om vad deras politiska vilja syftar till bortom det mycket begränsade uttrycket för den politiska handlingen. Kroppar blir instrument för konkretiseringen liksom personer blir instrument för social och politisk verklighet. Denna verklighet är inte möjlig att överskåda eller förstå för de handlande aktörerna. De är instrument för andens utveckling i tid och rum och i kulturella institutioner som föds och dör, uppstår och försvinner, har aktualitet och glöms bort.

Att filosofera över materien är att ha panoramat framför sig, den stora scen som anden utan avbrott arbetar fram genom naturlagar, biologiska skeenden, mentala impulser, utbildning, lärdom, idealistiska känslor och handlingar, vetenskaplig nyfikenhet, maktfördelning och nationella intressen, folkvandringar och krig, demografiska processer i ständig förvandling.

Detta är det hegelianska filosoferandet, såvitt jag förstår det.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s