Planetariskt perspektiv

Ett enkelt sätt att förstå det hegelianska förnuftskonceptet är att tänka utifrån en bild. Vi befinner oss i en farkost utanför jordens atmosfär. Vi beundrar den vackra blå planeten och tänker: där är förnuftet. Allt vi ser är processer av rationalitet. På olika nivåer av organisation är alla dessa processer den rationella anden i verksamhet.

Vi kan sedan närma oss denna planet och ta närbilder. Men var vi än ser och iakttar ser vi förnuftets ande i verksamhet. Vi måste behålla detta perspektiv hela tiden, hur när inpå vi än går de oändliga små skeendena som rent faktiskt pågår. Vi glömmer för perspektivets skull att det är en minimal livsform därnere på ytan som bearbetar tillvaron filosofiskt med detta synsätt!

Vad ser vi? Framför allt naturprocesser. Oceaner och kontinenter. Bergsmassiv och ökenområden. Detta är vad som dominerar. Allt annat är småprocesser i jämförelse med dessa dominerande processer. Överallt finns mycket små livsformer men särskilt nära ekvatorn trängs dessa små livsformer medan i andra områden är de stora processerna nästan ensamma.

Detta är förnuftets ande i verksamhet. Vi kallar det naturlagar men det är ett substantiv som ska representera något vi inte förstår i sin helhet. Vi ser förnuftet äga rum överallt i dessa dominerande processer.

Innan vi frågar varför anden håller på med denna fysiska verksamhet av förnuftet ska vi gå in i närbild. Vi ser ett hus. Materialet är trä och det är alltså förnuftets process i trädets genetiska verksamhet. Men en livsform har förändrat formen på trädet och gjort byggnadsvirke av det. Det är förnuftet i verksamhet. Livsformen människan har gjort sin boning med förnuftets hjälp och förändrat en annan livsform, trädet, till material för sin överlevnad.

Inne i huset sitter ett exemplar av livsformen och lyssnar på Gabriel Faurés musik. Denna musik är organisation av ljud. Det är förnuftets verksamhet i en väldigt speciell form. Ljud är organiserade så att livsformen som lyssnar uttalar ljud som: Schön! eller Beau! eller Vackert! och representerar därmed inre förlopp, känslor, som bedöms, uppskattas, värderas. Livsformen människan påstår att musik kan ha egenskapen vacker. Vi ser endast processerna: på planeten befinner sig en livsform inne i ett hus och lyssnar på organiserade ljud som en annan individ av denna livsform organiserat samman och som andra utfört med instrument och spelat in,

Världsförnuftet fungerar alltså på en rad nivåer – planeten, livsformen trä, livsformen människa, rationell förändring av trä till virke, rationell och estetisk organisering av ljud, teknologisk organsiering och memorering osv. och lyssnande och erfarande, bedömande, njutande verksamheter. Förnuftsanden fungerar överallt på en rad olika nivåer och kvalitetsnivåer.

Den viktigaste tendensen i alla dessa processer är befrielse som består i att anden lär känna sig själv. I oceanerna och bergsmassiven är inte befrielsen så stor. I huset av virke är den betydligt större. I organiserandet av ljud till musik är den ännu större, i lyssnandet och njutandet likaså. De mentala händelser som pågår inom livsformen människan är i hög grad förnuftets befrielse genom självkännedom.

En bit från huset fokuserar vi in på andra händelser. Rök från bomber och bränder döljer delvis sikten men vi ser att livsformen människan ä här i färd med att avsluta livet för andra exemplar av samma livsform. Bisarrt kan tyckas men det sker med intensitet och effektivitet. Förnuftet är i hög grad verksamt i planering, utförande och tankemässigt rationaliserande för dessa handlingar. Bland motiven finns önskan om andra system för organisation av samliv och samhälle. Det vi kallar maktstrukturer förändras genom detta dödande av andra exemplar av samma livsform. Enligt Hegel utgör detta en hög grad av befrielse och självkännedom hos världsförnuftet.

Vare sig vi ser på oceanerna och alla livsformer i dem eller på det lilla huset med musiken och njutningen eller kriget som pågår i närheten, ser vi förnuftet i sin verksamhet, såsom det rent faktiskt pågår i full konkretion. Själva det faktum att det pågår i ett nu är befrielse och konkretion. Det som skulle kunna ske pågår nu verkligen i en historisk process och detta är självkännedomens första kännetecken – konkret historia.

Ur detta perspektiv spelar inre eller yttre processer ingen kvalitativ roll som distinktion. Njutningen av musik är en inre process men endast en process i förnuftets verksamhet. De tankar den lyssnande människan har där i sitt hus är bara andra exempel på förnuftets processer i konkretion såsom tankar. Själva huset och kriget en bit bort är samma förnuft, samma konkretion av andens verksamhet i tiden. Ingenting transcenderar något annat när det väl konkretiseras som händelse. Helheten av alla oändligt många processer är anden i konkretion och självkännedom.

När vi filosoferar som Hegel och intar detta planetariska perspektiv sker förstås en ”verfremdung” som samtidigt är att närma sig det gudomliga. Vi lämnar på sätt och vis jordens begränsningar, naturlagarnas begränsningar, det privata subjektets begränsningar. Själva detta filosoferande är en konkretion och befrielse. Vi befriar oss själva genom att igenkänna andens verksamhet i samtliga processer. Genom att erkänna och acceptera allt som sker i vilken begränsning eller egenskap det än presenterar sig, omfamnar vi det gudomliga i sin konkreta historiska aspekt.

Det som plågar en människa – sjukdom, olyckor, omständigheter, besvikelser, hot och krig – får i detta perspektiv en annan karaktär. Vi ser plågoandarna just som delar i Anden. När det gudomliga lär känna sig själv ser det ut på just det här sättet. Naturligtvis kan vi välja små nära platser där allt verkar frid och fröjd. Vi fokuserar på lugna platser där människor lever i lugn och sämja. Men om vi ska vara sanna måste vi erkänna nöden, fattigdomen, svälten, krigsplatserna, brottens ohyggliga händelser, slakterna, våldet och de gräsliga sjukdomarnas epidemier. Det oändliga lidandet återfinns på många platser i detta perspektiv. Alltihop tillhör den konkreta andliga verksamheten hos det gudomliga förnuftet. Sanningen ska göra oss fria, sa ett exemplar av livsformen människa, som dessutom inkarnerade det gudomliga.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s