Hegelsk befrielse hos Jesus

När Jesus möter Nikodemus och senare kvinnan vid Sykars brunn i Samarien, visar han enligt Hegel på den förnuftiga Allmakt som Fadern är och att detta är något universellt som står över nationella religioner, stamkulturer, raskulturer och tillfälliga seder på olika platser i världen.

Det är alltid befriande att läsa genom Hegels tidiga Leben Jesu eftersom denna kristendom omfattar alla aspekter av mänsklig tillvaro, inte endast en religiös eller kyrklig. Jesus är historiens största ”negation” genom sin befrielse av religiositeten från alla positiva bestämningar i form av tempel, lagar och ritualer.

”Tro mig” säger Jesus till kvinnan vid brunnen ”en tid ska komma då ingen tillber någon gud vare sig på berget Garazim eller i Jerusalem. Då kommer ingen att utföra särskilda religiösa handlingar längre eller tillbe Gud på någon viss plats i något visst tempel. Istället är människor medvetna om den universella Allfadern och den helige Ande i detta förnuft och i den sedelag som Gud lägger i våra hjärtan. Detta är det äkta sättet att ära Gud.”

Jesus gör det också klart att det han säger är frön som ska ner i jord, helst jord som är luckrad och sedan tas om hand under växten. Förnuftets allmakt består alltid men den befriande gudsviljan måste arbetas ner i jorden, i naturen, i människans natur, för att blomma och bli gudsrike. Detta gudsriket har redan kommit men i fröets form och måste under kärleksarbete växa.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s