Den rationella lyckan

 
Can a rational agent propose anything more excellent end than happiness?
 
Så frågar George Berkeley genom sin figur Euphron i det rika verket Alciphron. Svaret från fritänkaren och religionskritikern Alciphron är:
 
– He cannot.
 
I det hegelianska perspektivet är lyckan just en konkret gestaltning i form av vetandedynamik. Denna dynamik utgör verkligheten i sin totalitet. Lycka är i sin sanna natur denna dynamik.
 
Men var tar den enskilda individen vägen? Många har kritiserat Hegel för att tappa bort individen och inte minst i Kierkegaard finner vi många av denna typ av argument. Men det kan vara en felläsning för anden inom oss blir verkligen lycklig av att ingå i denna Andens dynamik. Att så att säga igenkänna sig som en själ som tar del i sanningens dynamik såsom den verkligen äger rum. Och detta berör bönen.
 
Bönen kan sägas vara vår andes sammanförande med den verklighetsskapande Anden. Genom Jesus tar vi del som Gud i det Ord som blev kött, det vetande projekt som är kroppsligt och materiellt men isatt i Andens liv när den utvecklar Sig.
 
Kan en större lycka tänkas än detta sammanförande i bön? Blir inte alla andra former av lycka mer nyckfulla individuella tillfredsställelser, byggda på ett reaktivt element, inte ett rationellt-andligt?
Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s