Tiden och synden

Du kan inte ha tidsligt om du inte har otidsligt. Det är en hegeliansk grundprincip. Riktat mot religionen innebär detta att ondska och synd egentligen handlar om att jag tror på tidsligt och rumsligt utan att samtidigt ha otidsligt och omnipresent.

Det betyder praktiskt att när någon frågar: vem är du? så svarar jag med något i stil med: jag är ett evigt självmedvetande som lever i tidsliga och rumsliga omständigheter. Jag ser alla växlingar och mångfalder, alla variationer som andra sidan av det första och ena – Gud. Det som sker i tiden är samtidigt oändligt och evigt i Gud. Det som är lokaliserat i rummet är samtidigt omnipresent i Gud. Det är ondska och synda att försöka skilja de båda åt och syndafallet är just detta försök.

Och jag själv? Jag är evig men samtidigt konkret i tiden. Jag är överallt som tidlöst och obegränsat medvetande men samtidigt lokaliserad på någon plats på jordens yta. Jag är En med Gud som är En men samtidigt en människa i pluraliteten av levande varelser på en planet. Det blir synd att försöka skilja de båda åt eller att bete sig som om de vore skilda åt.

Och religionerna? Är de medvetna om detta? Nej nästan utan undantag syndar dess medlemmar genom att på något sätt försöka skilja enheten från pluraliteten. Endera förklarar de det världsliga overkligt eller har en gud på avstånd från sitt konkreta liv. I vissa tider under historien är den ena synden värst, i andra den andra.

Gud är den som tänker tid och rum. Samtidigt är Gud otidslig och icke-rusmlig. Stirling skriver om rummet så här:

”Space is unity, and space is plurality; space is identity, and space is difference; space is limitation, and space is illimitation.. And as it is with space, so it is with time. But neither space, nor time, nor both, can be the principal, the principium themselves: let them exist for ever and everywhere, let them coexist for ever and everywhere, still they are barren — still from such clasps as theirs not one atom of thought shall spring, not onte atom of matter shall drop.”

(The Secret of Hegel s.132)

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s